Jag är komplett!



Nåt av det sjukaste jag varit med om.
För ca 2 månader sen tappade jag min vante - jag letade i parkeringshuset
och i hela Långvinkelsbacken efter min kära vante.

Så idag när jag stannar utanför min port och ska ta farväl av Lotta så tittar jag mot husväggen
och ser nåt hårigt uppenbara sig bakom stupröret, tittade en gång till och kopplar till slut att, JA, det är
ju min vante!!!!

Helt sjukt!

Trevlig helg!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0